V. 40+5

Fredagen den 3 april var jag ute på en långpromenad i Bjuv. Jag hade då gått över 5 dagar och varje dag kändes som en hel månad! Jag var stor och för varje dag som gick svullnade jag mer och mer. Nu hade jag endast ett par skor som passade, mina fötter var enorma… Eftersom jag var så trött på det kände jag mig desperat och ville helt enkelt bara ha igång hela processen och få ut vårt mirakel. I hopp om att få igång det hela gick jag en långpromenad.

Efter 2 timmars traskande var jag hemma igen, visst var jag trött efter att ha konkat på min enorma kropp (+23 kilo) i 2 timmar, men inga andra känningar hade jag. Som gravid kvinna hade jag hållt mig från att gå på toaletten under hela promenaden (vilket för mig var väldigt ovanligt) så väl hemma rusade jag vidare direkt till toaletten. Kändes märkligt när jag väl satt där och det rann liksom hela tiden, slemproppen gick! Långpromenaden lönade sig ändå, och nu kändes det som det var nära… Ringde Tonny direkt som då var på arbetet, visst blev han nervös men tyckte ändå att han behöll lugnet bra.

V. 40+6

Natten till lördagen började det hela, sammandragningar och värkar sattes igång. Ringde då in till förlossningen för att se vad jag skulle göra. Då hade jag värkar med 4-5min mellanrum. Barnmorskan jag talade med tyckte jag skulle lägga mig i ett bad och ta 2 panodil. Badet var väl lite avslappnande i sig men tyckte nog inte att det hjälpte så mycket. Dessa värkar låg jag med, någonstans mellan 01-05 när sedan värkarna plötsligt började avta. Under lördagen sen hade jag väldigt oregelbundna värkar. Men tyckte ändå att de var väldigt starka. På kvällen åkte vi hem till mamma, där även min syster Ida m. familj var, för att spela lite Wii bowling. (Jag kände mig tvungen att aktivera mig för att hålla igång processen, löjlig som man är) Efter någon dryg timma sattes det igång igen och värkarna blev tätare och tätare. Vid 21,00 ringde vi in till förlossningen för att höras oss för, de tyckte då att vi skulle komma in för kontroll. Hade då fruktansvärda smärtor i ryggen och ner mot ljumskarna där värkarna fräst satt sig. Väl på förlossningen sattes en CTG-remsa på och man kollade aktiviteterna i magen, och visst fanns där livliga aktiviteter… Men hade tyvärr inte öppnat mig mer än en halv cm. Eftersom jag hade sådan smärta i ryggen erbjöds det sterila kvaddlar i ryggen, vilket är sterilt vatten som sprutas in för att få bort smärtan. Detta tackade jag ja till, visst gjorde det ont, men smärtan försvann ganska snabbt efteråt, i alla fall under några timmar. Sen blev vi hemskickade igen.

V. 41

Natten till söndagen var hemsk. Låg med värkar ca2 min mellanrum, la mig i badet igen här hemma och 2 panodil men det hjälpte inte. Vi ringde då in igen och de menade att det var bättre för oss om vi stannade hemma så länge vi kunde, trots att smärtan var fruktansvärd. Natten klarade vi av hemma, Tonny är bara för underbar. Vetekudden kom väl till användning.(Tack Hanna) Och Tonny masserade mig i stortsätt hela natten.

Söndagen fick jag sova någon till mellan 7,00-12,00 men sen sattes det igång igen, så denna gången åkte vi in direkt. Undersöktes då igen och CTG-remsa kopplades på. Man tyckte att aktiviteterna i magen såg märkliga ut då värkarna var väldigt väldigt täta, utan att de gick upp mot jättestarka värkar. Efter en stund liggandes tyckte barnmorskan att det var bättre om vi var uppe och rörde oss, visst. Problemet var ju bara att jag hade så ont att jag knappt kunde gå… Längre än till parkeringshuset utanför sjukhuset kom vi inte, ringde då till Hanna och Niklas som var så söta och kom med Mc Donalds mat till oss. Men inte kunde jag äta när vi väl fick maten, usch!

Efter att Tonny käkat upp gick vi vidare upp till förlossningen igen, väl där erbjöd dem mig att ta ett bad så det gjorde jag. Så skönt, riktigt mysigt (och avslappnande om man inte haft värkar) massa ljus och härlig musik. Där i satt jag i ca 2 timmar, tappa ur vattnet - fyllde på o.s.v.

Vid 19,00 bestämdes det att jag skulle skrivas in, låg då med CTG-remsan igen. Hade så ont att jag inte kunde gå, ligga eller stå. Smärtan spred sig från ryggen upp till högra njure och fram mot mage och ner i ljumskar. Ca 21,30 fick vi en ny barnmorska, igen, hon undrade då om vi gjort ett urinprov… Givetvis var det ingen som gjort detta på mig och hon bad genast mig att ta ett. Hon menade att de smärtor jag beskrev var ett tecken på urinvägsinfektion, och nu med facit i handen så kunde jag också utan de där testen konstatera att det var urinvägsinfektion jag fått. Sant som sagt var det infektionen som ”bidragit” till dessa värkar ”pinvärkar” ,som barnmorskan kollade dem, som inte haft någon inverkan på värkarbetet. Fick genast pencillin, och redan framåt natten var smärtan i njuren borta. Men natten var fruktansvärd med en massa värkar och som tur var, så var Tonny där och masserade mig i stortsätt hela natten.

V41+1 och V41+2

På morgonen 6/4 hade det hela lugnat ner sig lite grann igen. Frukost serverades på rummet, äntligen hade jag lite aptit igen. Eftersom smärtorna avtagit lite grann, rådde de oss att ta en lång promenad igen. Åkte då hem till Hanna och Niklas (min bästa vän och hennes pojkvän) för att ta en efterlängtad dusch och fräscha till oss lite grann. Sedan promenerade vi för att ta något att äta, givetvis hade jag värkar med 4-5 min mellanrum, så mitt i stan gick jag och tog djupa andetag mellan varven… Efter maten gjorde jag ett försök, tillsammans med Hanna, att promenera tillbaka till sjukhuset. Kom inte så långt, lite längre fram stod tonny med bilen redo för att ta oss till sjukhuset.

Ca 13,30 var vi tillbaka till sjukhuset, där möttes vi av Niklas mamma Marianne, som skulle ha hand om oss. Hon började då undersöka mig för att se hur öppningsskedet såg ut och nu var jag öppen 2 cm, sen fick jag ligga med CTG-remsan igen. Vi bestämde sedan igen, eftersom jag hade så ont i ryggen, att vi skulle ta sterila kvaddlar i ryggen igen så det gjorde vi. 8 st fick jag denna gång, efter det la jag mig i ett bad igen. Väl där i hade jag så ont att jag spydde som en kalv och mådde så dåligt, hade otroliga värkar så var tvungen att hoppa upp igen.

Eftersom hinnorna ännu inte hade tagit håll, bestämdes det att de skulle ta håll på dem. Så klockan 17,30 gick vattnet. Värkarna jag hade var inte tillräckligt starka för att få igång det hela så jag fick även dropp så det kunde dra igång ordentligt, nu var jag öppen 4 cm. Strax här efter sattes ryggbedövningen, och nu var det igång… Trodde jag!

Luftgasen hade jag haft ett tag, och visst hjälpte den. Men man var ju absolut tvungen att ta den när man såg att värken var på väg. Vilket det var på mig hela tiden.( Ska lägga in en bild på remsan så nu ser hur den såg ut) Hade täta värkar under många timmars tid. Under natten, kvällen(tidsuppfattning hade jag ingen) stannade de upp droppets hastighet så värkarna lugnade sig ett litet tag, men hade fortfarande jäkligt ont. Satt på pilatesboll och halvsov i många timmar just för att mjuka upp underlivet. Sedan var det dags igen. Vi blev även uttagna till pallstudien och provade att sitta i den, visst verkade den bra men jag fick inte använda den. La mig i sängen igen och låg och krysta tills klockan var någonstans vi 6,00 på tisdagsmorgonen 7/4, hade då varit fullt öppen i ca 6 timmar. Barnmorskorna gick ut en sväng från rummet, då sa jag till Tonny att nu orkar jag inte mer, efter att ha kämpat i några dygn hade jag nu inga krafter kvar. När dom kom in till oss igen berättade Tonny för dom att jag inte orkade mer. Ganska snabbt därefter var jag nere i operationssalen, Tonny hade fått läkarkläder som han fick byta om till för givetvis skulle han vara med där nere. Narkosläkaren kom och presenterade sig, honom trodde jag att jag kände. Jag sa till honom att vi hade gått på samma skola, doktorn var i 50-årsåldern var jag nu fick det någonstans vet jag inte men alla i rummet fick sig ett gott skratt.

Väl nere på operationsbordet fick jag givetvis ännu mer bedövning genom ryggbedövningen och kanylen i handen. Under några gånger frågade jag vad det blev, flicka eller pojke, och varje gång hade de inte ens börjat snitta mig. Kändes som en hel evighet att bara ligga där och vänta och vänta.

Sen när han väl var ute, världens finaste pojke, världens finaste barnaskrik! Helt underbar. Sedan försvann jag!

06,58 den 7 april kom det bästa som någonsin hänt mig. Med sina 4060 gr och 53 cm var han den finaste varelsen på jorden, så vacker! Innan jag somnade in längtade jag så tills jag vaknade igen och fick hålla min underbaring, bara få studera honom, pussa honom och bara få njuta… Men så blev det inte, när jag väl vaknade låg jag alldeles ensam med slangar över allt och min underbara Loke fanns inte där. Tonny var inte där, ingen var där… Livrädd att något hade hänt låg jag där helt ensam, mår Loke bra? Mår jag bra? Var är jag?

Sedan kom det personal som förklarade läget och att jag låg på OP, givetvis. Jag blev jätteledsen och bara grät och grät ville bara se min älskling… Jag sa till dem att ta ner dem till mig, jag måste få se dem. Först efter 3 timmar kom dem. Innan dess hade komplikationer inträffat, jag förlorade jättemycket blod, 3 påsar var på ingång. Smärtan var enorm och smärtstillande fick jag hela tiden. När mina älsklingar väl var nere, det var så underbart, min smärta försvann för stunden och allt var så underbart. Det är ju såhär det sak vara, vi tre! Jag fick då upp honom på bröstet för första gången. Min underbara Loke. Där låg han så fin och duttade på mitt bröst, kunde inte sluta pussa honom och titta på honom. Det var ju såhär jag hade tänkt mig att det skulle vara från början, att bara få ha honom här på mitt bröst! Men tyvärr varade det inte så länge, Tonny och Loke var tvungna att åka upp till BB igen och jag fick stanna kvar. Utan att veta hur länge jag skulle stanna kvar där nere sa vi hejdå.

Då var det dags för doktorn att komma och kolla mig igen. Tryckte på magen och ännu mer blod kom ut. Ont som in i hade jag men vågade inte säga något för då tar det ännu längre tid innan jag får se Loke igen. Efter ca 1 timme körde de upp mig till BB. Helspänd och förväntansfull var jag på väg till det som betyder allra mest för mig. Sen kom tårarna igen, min älskade, helt underbara pojk låg där i sin säng. Ville bara pussa honom berätta för honom hur mkt jag älskar honom. Så underbart att jag äntligen fick vara med Loke och Tonny.

Vid ca 12,00 tiden fick vi våra mackor, (festmåltiden) cider och kaffe. Jag hade inte ätit på några timmar så detta var inte helt fel!

Skulle kunna fortsätta berätta hur länge som helst, men med risk för att bli för tjatig avslutar jag min story här. I det stora hela mår vi alla bara bra, och jag kan inte bli lyckligare än vad jag redan är!

Lina

Lindex vd blir vd för varuhuskedjan. Han tillträder i augusti 2010.

Jag älskar dessa.

Det går så snabbt att färga håret, så man hinner liksom när barnen är hemma,

skall inte sitta i några 45 minuter, utan bara 10.

Säljer hos dom flesta ICA.

I april kommer nya Bugaboo bee + ut på marknaden.

Ni kan titta närare på den HÄR.

Vad tycker ni om Bugaboo?