.. om tävlingen i samarbete med nallebudet!

Skulle jag fått skicka ett nallebud skulle jag nog skicka till en tjej jag känner som heter Jeanette som jag aldrig träffat, men hon förtjänar ett litet nallebud. Vem vill du ge en liten nalle till?

Om ett par dagar låvar jag att det blir lite mer bloggande!
Själv hoppas jag att jag slipper kräksjukan.
Hur har ni det hemma när någon är sjuk?
VI har ju bara en toa..
Så oddsen är ju stora att jag och lillen får det med snart tror jag.
Klorin och sprit är min bästa vän just nu.
Är glad att jag har en toppen granne som vart och handlar lite åt mig i alla fall.

3 till på bloglovin så blir det tävling ;-)
Tävlingar muntrar i alla fall upp mig mörka tider.
Och ni missar väl inte alla tävlingar och rabatter?
Finns länkat här på sidan.

 

Nu kör jag igång ett kanon erbjudande i samarbete med Kidmix.

25% på allt.*

Ange rabattkod kidzmode i kassan så dras 25% på din order.

 

*Rabatten gäller endast nyheter (ej REA) och kan inte kombineras med andra erbjudanden. Önskar du även köpa produkter på REA, lägg ytterligare en beställning så skickar vi allt tillsammans (välj då hemförsäljning på din andra beställning, för att slippa två frakter). Gäller endast under vecka 12.

 

.. en mjuk och mysig tävling ut. Lägg till mig på bloglovin så du inte missar den!

Vill ni ha mer tävlingar? Se till att lägga till mig på bloglovin. När jag har 40st där, kommer en tävling ni kommer bli nöjda med :-)

fick ett mail...

Vi stänger butiken och rear ut allt med 50%

En rolig tid har nått sitt slut – vi stänger ner Stockiddo.se. Trist för oss, men KUL FÖR ER! Hela sortimentet reas nämligen ut till 50%.

Skynda dig in på www.stockiddo.se och klicka hem coola streetkläder för barn till halva priset. Först till kvar får coolast barn!

Vi tackar, bugar och bockar för den här tiden. Vi är otroligt glada över att ni har velat handla i vår butik!

Hälsningar Stockiddo-Crew
/Mia och Nadra

Stockiddo.se
info@stockiddo.se">info@stockiddo.se
Upplandsgatan 29, Stockholm

 

Sådär, 150 besökare igår!

Så blir en tävling till.

Du kan vinna napp + napphållare från Elodie Details

Du får välja mellan Stripes, oh stripes eller Urban Beat.

Tävlingen avslutas 29mars 22:00

Vilken är din favorit?

För att vara med och tävla:

1lott:

Lämna en kommentar här med vilken som är din favorit.

Glöm inte din mailadress så jag kan kontakta dig om du vinner.

2lotter:

Lämna en kommentar + mailadress

Kopiera bilden med följande text:

"Jag tävlar inne hos Kidzmode.blogg.se

om napp + napphållare från Elodie Details.

Tävla HÄR du också."

Se till att alla länkar fungerar.

Har du ingen blogg?

Maila 3 vänner + mig, barnmode@hotmail.se

3lotter:

Lämna en kommentar, din mailadress.

Kopiera bild med ovanstående text.

Lägg även till mig på Bloglovin.

Jag har nu fått äran att ha en påsk-tävling i samarbete med Sagobella.

Tävlingen avslutas 28mars 22:00

En bok till ditt barn, eller kanske en vän.

Vad sägs om att få en personligbok i påsk-ägget i stället för en massa godis?

För att vara med och tävla:

Kopiera bilden och lägg upp på din blogg (ej tävlingsblogg) med följande text

"Jag är med och tävlar om en personlig barnbok från Sagobella.

Var med du också inne hos Kidzmode.

Tävlingen avslutas 28mars."

Se till att alla länkar fungerar.

Har du ingen blogg?

Maila mig på barnmode@hotmail.se + 3 vänner med text och bild.

Lämna sedan en kommentar med vilken bok du vill vinna, och en länk till ditt bidrag.

För en extra lott:

Lägg till mig på bloglovin.

102 unika än idag. kom igen nu. 48 till.
Nu skall barnen sova sedan kommer en tävling, och kanske en till i morgon ;)

.. kommer en ny tävling.
Så lägg till mig på bloglovin så ni inte missar den!

Nu skall jag äta fukost och sen iväg och jobba, känns konstigt efter att varit ledig i 6 mån. (för vissa undantag)

Jag var gravid med mitt första barn i vecka 36 + 3. Jag hade hört av alla att det vanligaste är att gå över tiden och att förlossningen ofta tar väldigt lång tid och det var jag helt inställd på. Jag och sambon kollade på filmen som började 21.00. Vid reklamen 21.15 reste jag mig ur soffan för att gå på toa. Halvvägs dit forsar det vatten ur mig! Både jag och sambon får lite panik. Numret till förlossningen hade vi inte så vi fick ringa nummerupplysningen. När vi ringer har jag inga värkar och får därför en tid på morgonen för kontroll. Några minuter efter vi lagt på får jag värkar och vi ringer igen. Får då till svar att jag ska ta en dusch. Efter bara några minuter är värkarna jättestarka och med två minuters mellanrum. Ringer till FÖRLOSSNINGEN igen och nu vill dom att vi ska komma in. Någon BB väska var inte packad så det fick jag göra med vatten som rann längs benen och med värkar med två minuter imellan. På förlossningen är vi ca 23.30 och får komma in till ett undersökningsrum. Blir väldigt fort skickad till ett förlossningsrum då jag var öppen 9 cm! Hann såklart inte med någon smärtlindring men lustgasen funkade bra för mig. (Lite för bra). Klockan 00.16 den 18/10 föddes Engla som vägde 2670g och var 48cm lång. Jag var inte alls beredd på att föda barn en månad för tidigt och att det skulle gå så fort så jag var väldigt chockad och kommer igentligen inte ihåg så mycket av förlossningen.

Med andra barnet fick man såklart höra tvärtom. Att det skulle komma förtidigt. All släkt och vänner väntade på att jag skulle föda när det var över en månad kvar. Jag själv var ganska lugn och tänkte inte så mycket på det. Men något barn ville det inte komma ut och jag fick gå över tiden 1½ vecka! Nu kändes det som att det inte skulle komma något barn utan att det skulle stanna kvar i magen för alltid. Jag har inte haft en enda förvärk under någon av förlossningarna heller så det kändes verkligen så. Klockan två på natten den 24 november vaknar jag av två värkar. 2.15 går vattnet och sedan är det två minuter mellan verkarna. Vi ringer till förlossningen och till mina föräldrar som ska vara barnvakt. 3.05 är vi på förlossningen och får komma in till ett undersökningsrum, Blir lika fort skickade till ett förlossningsrum denna gången också då jag är öppen 9 cm. Klockan 03.54 föddes Edvin efter 10 minuters krystvärkar. Han vägde 3930 g och var 52 cm lång.

Tack Emelie.

2010-02-09

Vaknade vid 04 tiden, kände nåt som liknade en värk, en riktig värk. Tjohoo, tänkte jag, äntligen. Var ju trots allt på BF+7. Låg kvar en stund, funderade på om jag skulle väcka sambon eller inte….. Fick några värkar till, skulle just säga till honom att det var på gång när hans mobiltelefon ringer.

Hans arbete - dom ville att han skulle jobba och han tackade ja och gick upp.
Blev ju tvungen att säga att det nog var på gång, ville inte att han skulle åka iväg om det skulle dra igång på riktigt…. Med de andra barnen har ju förlossningarna gått ganska så snabbt (4 timmar resp 1½ timme) så jag visste ju att det kunde dra igång snabbt om det ville sig så.

Han ringer sitt jobb, säger att han inte kan jobba. Jag ringer mamma och säger att vi kommer inom med barnen om en stund, ringer förlossningen som säger att vi kan komma in för en koll. Sagt och gjort - vi åker iväg!

Messar med syrran på vägen in, hon är exalterad som få! Gissar på att bebisen är ute innan 11.00. Klockan är då 8 nånting.
Kommer fram till förlossningen, blir kopplad till ctg - Bebisen mår bra, men värkarna är som bortblåsta. Har bara en endaste värk på hela tiden ctg:n är på. Barmorskan kollar, jag är bara öppen 1 cm och har 1 cm kvar på tappen :-( Jädrans vad besviken jag blir!!!!

Vi åker till Maxi och veckohandlar, traskar runt där någon timme, sen bär det av ner till stan, går runt, runt och runt. Åker sedan till A6, går runt där också…. till sist blir det en runda på IKEA också. Jag har värkar, men oregelbundna och inte så starka, och varje gång vi sätter oss ner för att vila lite, eller fika eller så, så försvinner dom nästan helt och hållet.
Jag är sur, irriterad och besviken. Här har man gått 1 vecka över tiden, och _ändå_ är det falskt alarm när man väl tror att det är på gång.

När klockan är 15 så vill jag åka hem. Är trötta på att gå, gå och gå. Ringer förlossningen för att se om vi får komma in på en koll innan vi åker hem bara, eftersom vi bor 5 mil från sjukhuset så det blir en bit att åka ju.
Blir undersökt igen, håller tummarna stenhårt att jag öppnat mig mer, men icke. Fortfarande 1 cm öppen bara och 1 cm kvar av tappen. Så vi åker hem.

När vi sätter oss i bilen på parkeringen utanför förlossningen får jag dock en jättestarkt värk, tänker inte så mycket på det, barnmorskan har ju just varit där inne och rört om lite – det är väl därför det gör ont.
Hela bilresan hem har jag värkar, mycket vassare än jag haft hela dagen innan, och de kommer med 10 minuters mellanrum och gör ont. Vi funderar på om vi verkligen ska åka hem och hämta hem flickorna från mamma, eller om flickorna ska få stanna kvar där och vi åker hem själva och ser vad som händer….

Det bli som så att vi stannar hos mamma och fikar lite. Vi är där vid 16 ungefär, och nu kommer värkarna trots att jag sitter ner och de kommer tätare och tätare, jag springer in på deras toalett varje gång en värk kommer för att inte skrämma flickorna. Nu måste jag andas igenom varje värk, och gunga med höfterna liksom för att underlätta smärtan.
Dröjer inte länge förren L måste följa med in på toaletten och massera min rygg, och jag lånar också mammas badkar för att underlätta. Nu börjar vi väl så smått inse att det är på gång, på riktigt den här gången, även om jag inte vill åka in till förlossningen igen - rädd för att det kanske inte alls har hänt nåt, och vi blir hemskickade, för tredje gången samma dag.

Vid 18-18.30 tiden har jag riktigt riktigt ont, L ringer förlossningen fast jag säger att jag inte alls vill åka in. Förlossningen säger att jag visst ska komma in, om jag har så ont och värkarna kommer så tätt och håller i sig så länge så kan jag i alla fall få nåt mot smärtan….
Värkarna kommer varannan-vartredje minut och håller i sig 1-1½ minut ungefär, och trycker på ordentligt neråt. Känns som att vattnet går varenda gång det kommer en värk, men det gör det ju inte.
Jag känner att jag inte vet hur sjutton jag ska klara en bilfärd i det här tillståndet, men vad har jag för val? In i bilen bara, koncentration och fokusera på andningen är vad som gäller.

Vi hinner köra ca 5 minuter, sen går vattnet. Jag får lite panik, för de andra barnen har fötts typ 10 minuter efter att vattnet gått, blir rädd att denna bebisen ska komma i bilen  . L ringer och förvarnar förlossningen att vattnet gått,  klockan är 18.58 när han ringer det kollade jag på mobilen i efterhand, och när vi väl är framme ca 15 minuter senare så står dom beredda vid ingången iklädda plastförkläden och med en säng och rullstol och hela fadderullan.

Dom tar mig en under var arm, försöker få upp mig i sängen men det går inte så bra…. svårt att hoppa upp i en säng när krystvärkarna startat.  De leder in mig i förlossningsrummet, drar av mig alla kläder och den första krystvärken tar jag ståendes på golvet lutad mot sängen, och efter lite lustgas (äntligen!!!) kan jag i alla fall ta mig upp i den sängen som är där, ståendes på knä mot ryggstödet, för att vända mig om, sätta mig upp för att sen lägga mig ner i sängen blev för mycket helt enkelt.

Får en eller två krystvärkar sen är Bebisen ute! ”Va blev det för nåt?” är det första jag frågar L som tittar efter, och visst är det en liten son! En pojke!Jättefin är han såklart, och L är lite chockkad och jag är chockad och lättad över att han inte kom i bilen.

19.25 föddes Lillebror, efter bara 6 minuter inne på förlossningsavdelningen. En stor, fin  pojke på 4550 gram, 52 cm lång och 35 i hattmått. Apgar 10-10-10. Jag fick sy ett stygn, men annars var allt toppen, amningen funkade super från första slurken. Vi sov en natt, L fick också stanna, sen åkte vi hem dagen efter.

Så – en Lillebror alltså! Trivdes bra i magen, men ville ut med väldans fart när han väl bestämde sig för att komma ut!


Tack Ida.

Idag har jag varit på kalas med äldsta dottern, 24barn.
Jag vet inte vem av oss som är mest trött nu.
Jag tänkte på solsidan som gick på tv4 igår, någon som såg det?
Det här med kalas, alla skall komma, och allt skall finnas där.
Här var det lekledare, trollkarl, tårtor, mat.. Allt.
Vilket är kul så sätt, men kostar ju flera 1000kr.
Hur mycket pengar lägger du ner på kalas för ditt barn, och hur gammalt är det?
Jag kan tycka det är rätt skönt att inte vara hemma, för det blir rätt jobbigt.
Dotterns kalas får nog bli på landet, så får dom som kan komma. Men max 7-8barn.
Sen såklart om någon har syskon eller så med.
Men jag måste säga att jag tycker det har blivit lite överdrivet detta med barnkalas.
Så var det inte när jag var liten. ;-)

Förlossningen med Devin 11/11-07

Det hela började med att jag vaknade runt fyratiden på morgonen den 10 november och hade riktigt ont i magen. Tänkte då att det vore för bra för att vara sant om det skulle sätta igång på riktigt nu så jag försökte somna om. Det där onda återkom dock först var 16 minut, sen var 8e och det minskade hela tiden. Tillslut klev jag upp för att ta mig en dusch och se om det skulle gå över, men det funkade verkligen inte och efter duschen hade jag värkar var 4-5 minut. David tvingade mig då ringa in till förlossningen för att rådfråga dem om vad vi skulle göra nu. Där tyckte de att jag skulle packa klart BB-väskan med saker som vi kunde behöva och sedan äta lite frukost för att åka dit för en koll.
Vi åkte dit så vi var där runt niotiden på morgonen och då satte de ctg-kurva på mig för att kolla hur täta värkarna var nu. De hade inte minskat mer utan kom fortfarande var 4-5 minut och jag hade öppnat mig 3 cm hittills. Eftersom jag ändå hade såpass ont som jag hade fick jag en spruta med morfin och sen skulle jag upp och knalla så det skulle sätta igång mer på riktigt tyckte de på förlossningen.
Jag och David vankade av och an där på sjukhuset mest hela dagen faktiskt med pauser för ctg-kurva, mat och lite sådär men inget mer verkade hända än de regelbundna värkarna på 3-4 minuters mellanrum. Tillslut på kvällen vid 22 bestämmer sig personalen för att försöka avbryta mitt värkarbete så jag skulle kunna sova på natten för att sedan starta det hela på morgonen dagen efter. Jag fick bricanyl, alvedon och lite mer morfin och lyckades väl tillslut slumra in lite.
Halv fem på morgonen vaknar jag igen av att jag har ruskigt ont i magen och en ny ctg-kurva sätts. Nu är värkarna mycket tätare och gör också en hel del ondare. Har dock bara öppnat mig till 4 cm nu, så det går ganska så segt.
Jag ligger där och har skitont och spyr som en fontän till runt niotiden då jag äntligen får ryggmärgsbedövning och har öppnat mig till 7 cm. Efter den blev det hela iaf lite lindrigare, men inte så mycket. Att det ska ta sån tid innan man får bedövning är juh helt sjukt. Trodde jag skulle dö en svänga där emellan.
Dropp sattes i handen på mig också eftersom jag spytt så sjukt mycket och fick knappt i mig någon vätska på egen hand då värkarna gjorde så ont. Vägrade ändå ta lustgas eftersom jag hört man kan bli yr och spy ännu mer då och det är det värsta som finns.
Värkarna är täta nu och gör snuskigt ont och mitt i en värk bara forsar vattnet ur mig. En ganska konstig känsla faktiskt och jag bara "oj nu blev det lite blött här".
Efter vattenavgången började krystvärkarna komma men jag fick inte krysta än så jag skulle försöka flåsa bort dem. Lättare sagt än gjort. Jag skrek nog mest tror jag än flåsade. Tur David var där och stöttade hela tiden, hade inte kunnat klara det utan honom tror jag.
Tillslut kände de att jag var helt öppen och sa då åt mig att jag fick krysta, men absolut inte skrika för då skulle kraften försvinna.
Mina krystvärkar varade bara ca 20sek och var riktigt täta så jag fick aldrig någon kraft emellan, hann inte ta luft ens nästan. Jag fick värkstimulerande dropp på slutet för att värkarna skulle bli längre, men det hjälpte ingenting. De började på 10ml/h och slutade på 500ml/h, men hade ändå lika korta krystvärkar. Så efter en och en halv - två timmars krystande fick tillslut en doktor sätta sugklocka på lillkillen och sen klippa upp mig så han kom ut för jag var helt totalt slut.
Devin kom ut den 11 november klockan 12.26 och upp på bröstet på en gång och det var en sån mäktig känsla så det går inte ens försöka beskriva. Han skrek dock inte för han hade fått massa fostervatten i halsen så de fick bära iväg honom ganska snabbt för att suga ut det och kolla så allt var bra med honom.
David kom sen in med honom på armen och såg riktigt stolt ut =)

Nu är han äntligen här och vi kan inte vara lyckligare nu.

Tack Sandrah!

Sitter lite och tittar på alltombarn.se, och blir förvånad. Men tydligen är det möjligt.
Att man bara kan föda utan att veta om att man varit gravid också.
Som denna, på 10min så står man där, hur hade du reagerat?
Jösses vilken panik jag hade haft, är ju inte lätt med barn, framför allt inte gratis!